Fru Pettersson och Mamma till våra underverk, Filip född 080124, Hugo 100615 och Elise 121007. Delar livet med barnen och min kära make i lilla Vidsel!
Har stora planer för framtiden, pysslar, bakar, lagar mat, funderar och filosoferar. Kan och fixar det mesta själv. Gillar inredning och retro på mitt sätt. Lever för att lära och vill jobba med människor. Här har du chans att läsa min dagbok, både solskensdagar och i regnrusk! Välkommen.
Förra veckan var mindre kul..sjuka barn, mer eller mindre. Onsdagen fick ett abrupt slut. Vi tog oss en utedag med lek i snön med vänner och fika. John jobbade borta så när jag på kvällen kring 19:50 lagt barnen och satt mig i soffan fick jag ett tråkigt samtal. Mamma ringde och berättade att morfar dött, bara sådär! Jag fattade ingenting.. ingen annan förstod heller något. Han var ju så pigg trotts sin alzheimer och ett magbråck. allt gick så snabbt. Helgen hade han spenderat hemma hos mormor fre-mån för att sedan komma hem igen fredagen därpå och fira farsdag med hela stora familjen, men så blev det inte. I allrummet nickade han till och drog ett djupt andetag, så var det över.. bara sådär. Han hade varit hur pigg som helst och som vanligt under dagen berättade personalen på boendet. Han hann bara vara där i 2 månader drygt. För honom är det naturligtvis skönt att det gick fort och han aldrig behövde bli sämre i sin demens men för anhöriga är det aldrig roligt när och hur än det inträffar.Jag följde med på kvällen till Älvsbyn för att få se honom en sista gång, han var så fin där han låg. Som att han sov, skulle nästan vilja nypa honom i armen för att väcka honom. Helt ofattbart att tänka sig att man aldrig kommer få se honom vandra över gårdsplanen i Sörstrand med sin svarta arbetsjacka och keps. Nu sitter han där uppe och kramas med sin lilla son, Tomas behöver inte längre vara ensam efter 47 år i himlen. Vila i frid lilla Morfar min ♥
Kommentarer
Amanda säger:
<3
2013-11-11 | 17:56:24
Anna säger:
Ja usch ja, så tråkigt för er och sorgligt när en nära anhörig inte längre finns.. Märkligt att döden ibland bara kommer sådär plötsligt och knackar på. Men med din morfar måste det ju trots allt finnas ett enormt register av härliga och roliga minnen för dig att kunna titta tillbaka på! Tänker på er.
♥