Rädd
Jag känner..
Rädsla för att bebisen kommer vara jätte, jätte stor.
Rädsla för att för att äta - bebisen blir stor.
Rädsla för att bebisen inte är frisk.
Rädsla för förlossningen.
Rädsla för att jag inte kommer klara av förlossningen för att jag är så trött.
Rädsla för att bebisen kanske kan få problem att komma ut.
Rädsla för att bebisen inte mår bra i magen.
Rädsla för att inte hinna till förlossningen när/om de bär av.
Rädsla för att John inte kommer hinna hem och vara vid min sida.
Rädsla för komplikationer.
Rädsla över att inte veta hur de kommer att gå helt enkelt.
Rädsla för att jag är har rädsla över allt detta och känner inte igen mig själv.
Jag har känt mig stark men nu känner jag mig svag. Jag har haft lång tid att fundera och dividera nu, de känns hopplöst. Jobbigt att veta att de ändå är en hel lång vecka tills man kan få hjälp. Min rädsla kommer inte minska. Jag är rädd.
Men Sandra! Rädslan kommer säkert mycket pga tröttheten. Men jag tycker du ska prata med din BM så kanske hon kan hjälpa dig att prata med någon, typ en aurora. Be att få göra tillväxt-UL så får du veta ungefär hur stor bebis är. Bebis kommer nog snart, om John är långt borta kanske han kan ta ut föräldradagar? Även om det tär på ekonomin kanske det är värt det. Ju mer avslappnad och utvilad du är desto bättre kommer förlossningen att gå.
Skickar många kramar! Allt kommer gå fint ska du se, snart är ni 5!
men gumman :( Det kommer gå bra! Jag ska be lite extra för dig!
Men vännen då! Det var ju tur då att ni åkte in och kollade, och att ni fick bli igångsatta, och att de var en liten liten tjej :) längtar efter er!
Jag tycker att man kände mer rädsla inför förlossnignen med andra barnet än med första. Då var jag inte alls rädd för något, utan kände att man var ju på rätt plats om något skulle hända under förlossningsskedet.
Men nu är ju våran och eran lillasyster här! Stort grattis än en gång! :)