MVC och TUL
Igår var det besiktning av magen. Blodtrycket 105/70 och blodvärdet hade sjunkigt till 110 igen. Jag och tabletter, bara kämpa på med järntabletterna, vi är ju snart i mål. Totalt har jag gått upp nästan 6 kg och magen mätte 33cm vilket är det högsta för denna graviditet. Känner att bebisen har sjunkit ner och har ganska mycke förvärkar på natten. Det gör ont baki ryggen och sliter och spänner i magen. Men inte så ont så att jag känner att liten vill komma ut. Vi förarbetar bara! Fastän jag skulle vilja ha henom i min famn. När Nya barnmorskan som förövrigt var jättegullig, kände på magen så kunde hon inte heller avgöra om huvudet låg neråt eller om det var en liten rumpa. Så jag fick en tid på spec.mödra för ett tilläggsultraljud senare under dagen för att fastställa det hela.
Åkte hem till byn för att plocka upp mina barn och min mama.
I Piteå på PÄS så träffade vi en mycket speciell barnmorska. Hon fick först inte igång UL-maskinen, men fösäkrade mig om att hon var duktig på att se på ultraljudet. Sen när hon kikade så låg huvudet neråt,(jag kunde tom. se det själv. samt rygg och hjärta). Jag berättade även att vi inte visste vilket kön det var och inte ville veta det heller. Fastän jag är så nyfiken att jag ibland håller på att gå åt! så skulle det kännas som att snubbla på mållinjen när vi inte vetat under hela graviditeten. Och Barnmorskan fru Gudrun kläcker ur sig: Sånt kan inte jag se! ehh, happ.. Men annars så såg allt bra ut? frågade mamma. Ja de hoppas jag! svara BM Gudrun. Vad då hoppas?!Haha, jag och lilla mor tittade på varandra när vi tio minuter efter vi kommit rullade iväg från avdelning 4. Det vi åkte in för att veta fick vi reda på och jag känner mig inte ängslig!
Kommentarer
Trackback