Rymlingarna

Igår innan vi skulle ut och påska så klädde vi på pojkarna och dom gick ut i snöhögen som dom brukar. Jag skulle bara klä lillan och tvärt ge henne mat. Men jag såg grabbarna i fönstret. Tio minuter senare hade lillan ätit och var påklädd, nerbäddad i vagnen. Då såg jag inte grabbarna någonstans! Vi ropade och letade, sen ropade jag på John som fick hjälpa mig. Knackade på hos grannarna, sprang i skogen och skrek deras namn men dom var spårlöst borta. Herregud vad rädd jag var! Hade någon tagit dom? Hur hade dom hunnit försvinna? De rörde sig bara om minuter! Sen ringde plötsligt telefonen. De var en i från Vidsel som ringde och frågade om vi hade pojkarna borta.

För er som inte vet hur vi bor så är de utanför Vidsel, högst upp på en lång backe,1km ner mot en ganska hårt trafikerad väg såhär vid påsk. Där vid vägen kan man gå takt över men med bil måste man "köra runt" för att kommer ner till Vidsel. Där hade grabbarna passerat och gick samma väg som vi vanligtvis brukar gå. Dom måste ha sprungit. Till kvinnan som ringde mig hade pojkarna berättat att de skulle till farmor och hälsa på utan mamma!

Jag kastade mig gråtande i bilen och gasade ner till Vidsel, hur hade de hunnit dit, tänk om någon kört över dom, tänk om, tänk om! Har aldrig varit på rädd i hela mitt liv. När jag körde upp på gården hos svärmor och svärfar i panik, såg den kaffedrickande soldyrkaren till farfar ut som ett frågetecken. Pojkarna hade precis kommit fram och stod och vinkade när jag klev ut ur bilen och frågade vad dom gjort?! Så svarade Filip, "du förstår, vi ville till farmor och vi orkade gå hela vägen själva!" Och skrattade. Mamman skrattade inte, satte barnen i bilen och körde hem. Vi har tagit ett stort snack med dem. Hur rädda mamma och pappa blir när man går hemifrån utan att berätta var. Aldrig förut har de lämnat gården utan att fråga, Filip berättade att de var hans idé. De vill jag aldrig mer vara med om. Så obehagligt!

Nu har värsta rädslan lagt sig men de kommer nog sitta i länge! Älskar mina över allt annat ❤


Kommentarer
Lina - mamma till Wilma & Wiola säger:

Men gu så hemskt !!!!!! Skräck upplevelse !!!!!!!!

2013-03-30 | 20:30:36
Bloggadress: http://liniz.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback