Sandra ❤ Trebarnsmamma

En lugn sådan, middag hos Anneli och Fredde med barn tillsammans med Erika och Nevada. Go grillmiddag! Sen kika på brasan i Bredsel och raggade lite. Gubben tog sig fram med cykel. Sen så begav vi oss upp till Sörstrand där Hugo somnade och Filip skulle stanna kvar. Ringde John som precis kommit hem. Han sa att han hade en dålig känsla när han lämnade de de andra, han var inte sugen på Raimos så han styrde kosan åt andra hållet. Hemåt med bara ett barn och så raggade vi lite, skulle se hur de gick för alla cyklande människor, för några år sedan så var jag och också cykelburen på Valborgs. John ringde igen och berättade att det var en som kraschat illa! När jag passerat olycksplatsen så började jag gråta och bad till Gud, de såg så otäckt ut ned alla blinkande blåljuslampor och människorna som cyklade stannade till, även bilar. Så jag kände inte att jag kunde tillföra något annat än att be. Oj vad tankarna hinner gå.. lever han? Livet är skört! Med tanke omständigheterna gick det bra denna gång, tack och lov!. Så obehagligt när de är ens vänner och familj det ha handlar om.