Fru Pettersson och Mamma till våra underverk, Filip född 080124, Hugo 100615 och Elise 121007. Delar livet med barnen och min kära make i lilla Vidsel!
Har stora planer för framtiden, pysslar, bakar, lagar mat, funderar och filosoferar. Kan och fixar det mesta själv. Gillar inredning och retro på mitt sätt. Lever för att lära och vill jobba med människor. Här har du chans att läsa min dagbok, både solskensdagar och i regnrusk! Välkommen.
Huvva så jobbigt de är att ta farväl av dem man älskar. Vi har stått morfar nära i slla år. Sedan vi flyttade till Vidsel så kom han förbi varje dag då han åkte å köpte Aftonbladet och en dosa snus, om än vi inte var hemma så visste vi att han varit förbi. Antingen hade han plockat ut ur diskmaskinen så vissa av grejerna var försvunna eller så hade han matat vedpannan full så den nästan kokade. När man var liten fick man följa på bilturer i skogarna runt Sörstrand med dansband i högtalarna, fina turer. Igår Följde vi dig tills det inte gick längre, vid graven. I en träkista med älghorn och granrisuppsättning. Nu ligger han bredvid sin son son varit ensam i 47 år. Hugo sa "ha de bra i himlen med dina jagarhundar" och Filip sa "jag älskar dig gammelmorfar" vid graven. Det var en fin stund efteråt i Johannesgården. Så många telegram och fina minnen. Tack för allt du gett oss morfar, jag är glad att du hann träffa och vara en del i mina barns liv ♥ Säg inte med sorg att Erling har dött, säg med glädje att han har levt.
